Vit vecka

På jobb här kallas höstlovsveckan för "vita veckan". Om ni trodde att det betyder, nu jobbar vi häcken av oss utan en droppe alkohol på hela veckan, så har ni fel. Vita veckan betyder att det är fritt fram att ta ut semesterdagar utan restriktioner, att det inte finns några planerade officiella sammankomster där man måste infinna sig och att man kan klä sig precis hur som helst. Det känns lite som det gjorde i skolan sista veckan innan sommarlovet. För egen del märker jag mest bara att det är färre folk i de redan väldigt ödsliga korridorerna. Det är inte det att arbetsplatsen är liten, det är byggnadens dimensioner som gör att man inte ser de andra. Toaletten ligger så långt borta att jag överväger att säga till sekreteraren när jag går för ett besök ifall någon skulle ringa under tiden. Nu är det ju ändå ingen som ringer till mig så jag brukar strunta i det, men ändå. Eftersom min position inte är högst upp i hierarkin precis vågar jag inte heller annat än att klä mig snyggt även denna vecka. Jag har under dagen kunnat notera vilka som innehar de lite högre positionerna.

Jag brukar få ett e-mail varje vecka från någon som har tagit på sig uppgiften att samordna praktikanternas sociala aktiviteter vid en annan institution här i Luxemburg. Eftersom jag i första hand är här för att fortbilda mig brukar jag inte bry mig så mycket om dessa aktiviteter som förutom några dagsturer till närbelägna tyska städer uteslutande beskriver vilken bar/nattklubb man träffas på vilken kväll. Jag tror att måndagarna brukar vara tomma, men under vita veckan är även denna kväll inbokad. Det betyder att det just nu är fullt ös på Art Scene Bar, 15 rue Sigefroi. Ni kommer inte att träffa mig där. Jag har dock blivit uppmuntrad av en av mina närmaste kollegor att hänga med ut imorgon kväll (det är ju snällt att fråga en dag innan så jag hinner planera lite, flexibilitet är inte min starka sida i sådana här sammanhang). Denna utveckling får mig att tro att den vita veckan kan komma att bli allt annat än vit.