Frisyrbestyr

För att hylla de döda är det idag halv arbetsdag här. Utan någon familj på plats innebär det tid över som jag kan använda till ett besök hos frisören. Jag har inte klippt mig sedan augusti och ganska länge nu har håret känts som en smärre katastrof. Jag var dock lite rädd för att uppsöka en frisör här efter alla mycket tvivelaktiga klippningar i Frankrike som jag fått utstå. Nu är det i alla fall gjort och tyvärr hade jag rätt. Utanför frisören satt till på köpet en person som jag kände. Jag menar, jag känner i princip ingen här, hur mycket otur kan man ha. Hon var upptagen med sin mobiltelefon och jag lyckades därför smita förbi utan att hon såg mig. Phu. Nästa hinder var att ta mig tillbaka till mitt kontor där jag lämnat mina grejer utan att min kollega, som den halva arbetsdagen till trots skulle sitta kvar under eftermiddagen, såg mig. Efter att ha lyckats med detta konststycke fick jag klura ut hur jag skulle ta mig till toaletten. Med saxen i högsta hugg lyckades även detta och nu kan jag inte göra mer än att hoppas att det kommer att bli snyggare efter tvätt och styling i hemmiljö.

Oaktat resultatet var det intressant i frisersalongen. Jag var där vid halv två snåret idag (fredag) och gick förbi på vinst och förlust. Jag hoppades nästan att de inte skulle ha någon tid, vilket inte varit osannolikt kan man tycka. Men ack, två minter senare satt jag i en stol med fyra lager skyddsdukar omgiven av färgkartor och frisörer. Hierarkin var tydlig. En hårt sminkad mycket smal kvinna med blonderat hår var överordnad de andra och bestämde vilken toning som passade bäst. Sen var det en annan som färgade, en tredje som klippte och ytterligare en fjärde som tog betalt. Det var en oerhörd kommers. Jag blev försäkrad om att allt skulle gå snabbt. Folk sprang omkring som skållade råttor och sopade, serverade kaffe och la fram tidningar åt kunderna. Hårrester sopades helt sonika in i ett skåp. Frisören som klippte mig rekommenderade mig att köpa tre olika produkter till mitt hår. Det värsta är att jag är mycket dålig på att tacka nej till sådana erbjudanden, fast jag inte vill ha något. När allting dessutom formuleras som en order är det ännu svårare. Sätt dig ner! Luta huvudet bakåt! (höj- och sänkbara stolar har tydligen inte nått Luxemburg) Res dig upp! Köp det här schampot! Jag köpte schampot och kände därmed att jag kunde tacka nej till de andra produkterna.

Nu är klockan lite över fyra. Sambon har skickat ett sms och berättat att de är incheckade och det är dax för mig att gå och hämta ut hyrbilen. Jag har lagt band på min fåfänga och kommer att köra direkt till flygplatsen i Tyskland där de landar utan att först åka hem om för att hämta fudgen.