Konsten att köa

Vissa personer kan inte köa. Egentligen vill jag inte generalisera men jag tänker göra det ändå. Fransmän kan inte köa. När jag bodde i Frankrike fick jag nästan magsår av att gå på det lokala apoteket. Där fanns en lång disk med fyra till fem kassor. Typiskt sätt organiserat för att passa ett kölappsystem då utrymmet att skapa lämliga köer framför respektive kassa, alternativt en gemensam kö, saknades. Det var alltid mycket folk. Jag försökte hålla koll på vilka som var där före mig och vilka som kom efter för att bevaka min plats. Tyvärr hade jag inte riktigt den rätta mentaliteten. Ofta betjänades flera fransmän före mig, men jag blev bättre med tiden. Förmodligen är det mitt rättvisetänk som stressar mig i sådana situationer, för egentligen spelar ju fem minuter hit eller dit inte så stor roll.

Igår flög jag hem till Malmö en dag tidigare än vanligt. På Luxemburgs flygplats finns ett utmärkt kösystem, inte svårt att förstå, rättvist och logiskt. Trodde jag. Jag stod längst fram i kön och det var folktomt. Bakom mig närmade sig två äldre personer, förmodligen ett par. Jag kan inte svära på deras nationalitet men de talade franska sinsemellan. Av någon anledning sa damen lite avmätt "ursäkta" och gick sedan bara förbi mig och försökte leta sig fram till en ledig incheckningsdisk. Alla var upptagna just då. Jag tänkte först att kanske var det ett specialfall, de hade extra bråttom eller något sånt. Jag tänker ofta det bästa om människors avsikter. Men det visade sig snart att det bara var ett snyltförsök. Eller tja, inget försök utan snarare en direkt och medveten handling. När herren i hennes sällskap, som uppenbarligen hade mer hyffs i kroppen, påpekade att jag nog var före dem, försökte hon motivera det hela med att vi inte stod i samma kö och desutom var det svårt att föstå hur kön fungerade. Jag förklarade vänligt hur det fungerade men det bet inte. Hon fortsatte att tränga sig och kallade oavbrutet på sin sällskapande herre för att han skulle följa efter henne. Herren var osäker och ursäktade sig inför mig, alltid något. Sen frågade han om jag hade något emot att han slöt upp med damen. Eftersom flyget skulle avgå samma tid oavsett när jag checkade in, vilket jag upplös dem om, spelade det ju egentligen ingen roll. Jag blev långt ifrån lika irriterad som jag brukade bli på apoteket, förmodligen just på grund av att ingen tjänade eller förlorade på situationen. Trots detta undrar jag ju lite hur vissa tänker. Förmodligen inte alls. Att jag sen höll på att missa flyget för att incheckningen tog 40 minuter är en helt annan sak. Jag förstod dock aldrig om det var SAS fel eller personalen på flygplatsen som bara var klantiga. Men, det spelar ju inte heller någon roll.

Vad som spelar roll är att jag har fått en extra dag hemma med barnen, borträknat några timmar som jag spenderade på jobb i Malmö. Tydligen var jag saknad både på jobb och av barnen, och det känns ju bra och spelar roll. Godnatt!