Igår morse hade det snöat i Skåne. Termometern visade runt noll i Malmö och den lilla snön som kom låg därför kvar istället för att omgående förvandlas till en smutsig gråaktig slasksörja som vanligt. Barnen var ivriga ut för att kasta snöboll och åka pulka. Om det var en bedrövlig syn i parken precis där vi bor igår så var det än värre idag. Trots att nästan all snö hade försvunnit och backen mest bestod av gräs och lera åktes det pulka för glatta livet. Jag såg för mitt inre hur norrlänningarna skulle ha hånat oss om de såg det hela. Desperata skåningar som måste ut när det ligger en centimeter snö. Kanske blir det ingen mer snö i år, skynda, skynda. Jag undrar just om jag får uppleva en riktigt kall vinter i Skåne igen. Jag har inga starka minnen av vargavintern 1978-79, men jag har några foton. Och så tror jag att det var enda gången som jag använde mina längdåkningsskidor som jag hade fått av min morfar. Vintern 1986-87 minns jag bättre. Då åkte jag skridskor på Öresund och fick åka isbrytare till skolan. Jag och mina klasskamrater missade första lektionen varje morgon i flera veckor. Det var coolt när man gick på högstadiet.
Enligt snacket i pulkabacken ska det töa på onsdag. Jag tror inte vi har hunnit få på vinterdäcken till dess och dessutom går flyget tidigt imorgon bitti för mig. Jag får vackert lämna den skånska snön bakom mig för ytterligare en arbetsvecka på den något varmare kontinenten. Jag har ju varit hemma tre dagar denna helgen och det kan bara sammanfattas med ett ord. Fantastiskt! Jag inbillar mig just för stunden att fyra arbetsdagar och tre familjedagar per vecka är den ultimata lösningen på alla världens problem. Kanske att vi till och med får snö i Skåne om man börjar använda den modellen. Jag tror jag ska testa det till våren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar