Löneförhandling

Hjälp! Igår ringde min svenska chef till mig. En chef jag aldrig träffat för hon är ny. Det är dags för löneförhandling sa hon. Jag blev ganska förvånad och lite orolig när jag förstod att det inte gick att vänta till januari som jag hade trott. Via svenska kollegor hade jag ju hört att förhandlingarna, som försenats i mer än ett år och som skapat ständiga diskussioner det senaste året, nu hade slutförts, men att det skulle få dessa effekter för mig trodde jag inte. Vi diskuterade lite fram och tillbaka och efter ett tag sa nya chefen. "Vad säger du om att vi tar det hela per telefon?" "Har jag något val" undrade jag. "Egentligen inte" svarade hon. Jag menar, det hela är ju ganska olustigt redan från början. Att det dessutom sker per telefon och med en person som inte har träffat mig gör det inte roligare. Jo, men du förstår jag är en mycket lojal och ansvarstagande arbetstagare, jag ställer alltid upp. Också sjöng jag på julfesten i fjol. Jasså, säger du det...

Efter några ångestfyllda timmar igår kväll och på rekommendation från min svenska kollega här, beslöt jag mig för att försöka ta mig hem till Malmö och genomföra det hela live på fredag istället. Efter godkännande från chefen här och ett telefonsamtal med SAS är det hela nu grejat. Min chef här tyckte synd om mig. Usch, sa hon, måste du genomföra sådana där samtal. Hon var mycket nöjd med att kunna utföra sitt arbete självständigt och oberoende och utan att behöva försvara det sätt på vilket hon valt att utföra det hela inför utomstående personer. Här har man inga individuella löner som det så fint heter i Sverige. Inom EU:s institutioner hamnar man i en löneklass utifrån antal tjänsteår och sedan höjs detta successivt efter hand som åren går. Mot bakgrund av den något upptrissade stämning som individuella löner bidrar till, för att inte tala om alla trista diskussioner om varför nyanställda Fru X fått 300 kronor mer än Herr Y som arbetat länge i verksamheten, önskar jag nästan, min liberala inställning till trots, att vi också haft fasta löner som höjs efter ett på förhand bestämt schema. Allt för att slippa tjaffset! Nu slipper jag det mesta i alla fall, för jag är ju inte där nu. Det är väldigt skönt.

Nu gäller det att djupdyka i så spännande saker som lönestatistik, lönepolicy och lönekriterier, lägga jantelagen åt sidan ett tag och rota fram alla egenskaper som jag förhoppningsvis har och som värderas högt av min arbetsgivare. Får se nu, ansvar är ett tydligen ett lönekriterium på min svenska arbetsplats. Jo, jag tar mycket ansvar för mina barn (när jag är i Sverige) och går därför hem kl. 15.30 vid behov samt vabar när de är sjuka. Bra eller dåligt? Bidrar till ett bra arbetsklimat är ett annat kriterium. Där måste väl ändå sången från julfesten platsa.