Vaktis val

Sex gånger per dag kommer vaktmästaren förbi kontoret för att lämna och hämta in- och utgående post. Alla brev och eventuella paket transporteras på en vagn som ser ut som ett rullande bord i två plan. På övre planet ligger inkommande post och på det nedre planet placeras den utgående posten. Min arbetsplats är delvis byggd i en kvadrat om sju våningar med svävande bruna plexiglasplattor monterade på ytterväggarna. Det kanske låter som en rest från sjuttiotalet men den är faktiskt sprillandes ny. Kontoren är inhysta på de två översta våningsplanen och är placerade runt kvadratens yttersidor. De förbind alla med en gemensam korridor. Man kan således gå ett varv runt hela byggnaden och passera alla kontor på ett våningsplan. Det är en ganska stor byggnad så jag uppskattar att ett varv mäter i alla fall 700-800 meter. Man skulle kunna tänka sig några varvs jogging under lunchpausen. Just idag har jag avstått från detta. Jag tog istället en, enligt normerna här, kort och tidig lunch. Vill dock gärna påpeka att jag knöt på mig joggingskorna igår kväll.

Vaktmästaren som springer runt i kvadraten sex gånger varje dag får mer motion än jag som sitter på min stol hela dagarna. Han är inte ensam, det finns väldigt många vaktmästare här, alla med varierade arbetsuppgifter. En del tyvärr helt utan existensberättigande i mina ögon. Men huruvida just han som sköter posten har berättigade arbetsuppgifter är inte en lätt fråga att besvara. Svaret har nämligen att göra med hur min arbetsplats i grund och botten är organiserad. Hur denna skulle kunna förbättras är emellertid inget som jag varken har tid eller lust att fundera över just nu. Oavsett är just vår vaktis en ganska lustig typ, även om han skapar stor irritation bland sekreterarna på grund av alla felleveranser och uteblivna brev. Han talar naturligtvis luxemburgiska, är ganska ung och hans pappa arbetar också som vaktmästare här. Det som jag tycker är tråkigt är att han inte verkar tycka det är kul trots att han är så ung och därför antagligen gjorde sitt yrkesval för inte så länge sedan.

Heidi Avellan, Sydsvenskans politiska chefsredaktör, chattade idag om jämställdhet LÄNK. Intressant tycker jag, men kanske gav hon lite väl korta svar. Budskapet var dock tydligt. Vi är alla individer som gör våra egna livsval. Heidi Avellan tillbakavisade de som undrade om inte även samhället har ett ansvar. I grund och botten vill jag hålla med om att vi måste ta ansvar för våra liv och de val och prioriteringar vi gör, men tyvärr är det nog inte alltid så enkelt. Hennes resonemang utgår från att vi alla har gjort våra val oberoende av de samhällsnormer vi har vuxit upp med och att vi dessutom orkar stå emot omgivningens påtryckningar om vi väljer att göra något som faller utanför normerna. Detta är inte självklart. Jag undrar just vilka val vaktmästaren har gjort, och varför.