Lördagsgodis

Jag hann aldrig till Auchan i fredags och när jag kom till flygplatsen hade spritbutiken stängt. Jag har bara fem veckor och fem flygresor kvar innan jag åter landar i Malmö på heltid och jag hade tänkt att jag skulle ta med mig några väl valda flaskor varje helg, utom sista helgen då jag har för mycket annan packning. Det blev därför ingen Negroni i lördags utan faktiskt en äcklig Sidecar. Något blev fel helt enkelt. Kanske var det citronen, kanske isen. Det var inte jag som blandade, jag var upptagen med de där utlovade pizzorna och de blev jättegoda. I alla fall den sista biten som jag fick äta nygräddad.

Lördag betyder godis för barnen, vilket betyder att de måste äta kvällsmat innan de får godis. Lördagar är det enda tillfället som mina barn måste äta sin mat, något det annars aldrig är tvång på i vårt hus. Denna omständighet sammantaget med att barnen vet att godiset är inköpt bidrar tyvärr ofta till en något ansträngd situation. Denna lördag var inget undantag. För att underlätta brukar vi försöka laga mat som barnen gillar. De gillar pizza, i alla fall kanterna. Efter en halvtimmes gråt, skrik och kamp på alla sätt och vis hade barnen, mot alla odds, slutligen intagit TV-soffan med var sin godisskål, rättvist uppdelade av storebror, och jag fick tid att skicka in den sista pizzan i ugnen. Den var god och varm, och det fanns både basilika och ruccola kvar. Svettig av pizzabak och supernanny-verksamhet försökte jag äta den i lugn och ro och samtala vuxet med sambon. När jag fått i mig ungefär halva biten ropar yngsta sonen glatt från TV-rummet. "Mig ätit opp, mera godis".