Förutfattade meningar

Nu har "julveckan" börjat på allvar. Jag kommer precis från veckans första julmottagning som ordnades av den finska och den irländska domaren. Det var mycket trevligt. Den irländska domaren iklädde sig ett blått förkläde med ett emblem bestående av stjärnor formade i en rund ring. Därefter började han servera irish coffee med stor inlevelse. Vi var alla rörande ense om att detta var ett förträffligt och på alla sätt passande initiativ. Jag efterfrågade baileys men detta fanns tyvärr inte att tillgå. Efter att ha samtalat med ett okänt antal personer om var de skulle fira jul, huruvida de köpt årets julklappar än, hur länge de skulle vara borta över jullovet, hur många snittar de ätit och om de provat irish coffeen eller ej, tackade jag för mig och återgick till mitt kontor. De flesta börjar nu dra sig hemåt och jag tvekar mellan att riva av ett ordentligt arbetspass till (jag avstod från irish coffeen) eller gå hem och börja städa, jag ska ju trots allt lämna lägenheten på lördag.

På EG-domstolens julkort står det inte god jul. Det står god helg. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare, men det är ju trots allt ett ganska inskränkt synsätt att förutsätta att alla firar jul. Inte sällan förutsätts att saker och ting är på ett visst sätt. Sydsvenskan har i helgen rapporterat om brister i hur asylsökande kvinnor utreds av Migrationsverket. Upprättade riktlinjer följs inte alltid, vilket är djupt beklagligt. Mycket bottnar säkert i just förutfattade meningar. Ofta är det mannen i familjen som har de primära asylskälen. Då är det ännu viktigare att inte glömma bort att utreda även kvinnan och eventuella andra släktingar och barn om deras individuella asylskäl. För en asylsökande kan det vara mycket svårt att berätta spontant om vad som hänt. Om ingen frågar tror man kanske att det man eventuellt har att berätta är oviktigt. De kvinnor som blivit våldtagna vill ofta inte berätta detta för sin man, varför det dessutom krävs att kvinnan får tala enskilt med sin utredare. Alla är vi individer och bör respekteras och bemötas som individer. Jag tror inte att utredarna på Migrationsverket avsiktligt visar mindre intresse för kvinnornas asylskäl. Men jag tror att det mycket ofta sker oavsiktligt. Det är svårt att frigöra sig från sina förutfattade meningar, vilka vi alla bär på i olika omfattning och grad. Men man måste försöka.

Jag samtalade tidigare idag med en man och jag frågade honom om han hade några barn. När jag senare fick reda på att han var homosexuell undrade jag i mitt stilla sinne om jag skulle ha ställt samma fråga om jag hade vetat att han var homosexuell. Förmodligen inte. Jag blir ofta irriterad när personer förutsätter att jag, utifrån ålder, kön, sysselsättning eller familjesituation ska bete mig på ett visst sätt. Om man avviker lite från de livsval andra förutsätter att man ska göra väcker det förvåning. Det räcker med lite. Jag hoppas i alla fall att hösten i Luxemburg har hjälpt mig ytterligare något att försöka se på andra människor med öppna ögon. Att umgås med andra kulturer tror jag är en bra metod och även om Europa är tämligen homogent ur ett globalt perspektiv är det bättre än inget försök alls. Att till exempel ta till sig irländska dryckesvanor känns därför i sammanhanget helt adekvat.