Lucia

Idag är det lucia, men vi firade som ni vet redan igår med sång, eller nått, på dagis. Ingen av mina barn ville delta i tåget. Äldsta sonen vägrade ta på sig några stjärngosseattiraljer överhuvudtaget och stod med oss föräldrar. Fast detta har inte hindrat honom från att springa runt hemma med dumstruten hela dagen. Yngsta sonen, som i och för sig såg ut som en stjärngosse, rymde från tåget innan de ens börjat och irrade omkring och letade efter sina föräldrar. All publik gjorde honom lite perplex och han stod därför mest och såg vilsen ut. Sen kom tåget och det gillade han inte alls. Han stod och surade och tittade rakt in i väggen. Däremot sjöng äldsta sonen där han stod med mig bland publiken. Alltid ett framsteg. När jag påpekade detta sa han att ingen kunde höra honom, därför kunde han sjunga. Måste jobba lite på verklighetsuppfattningen där.

Strax efter åtta var allt över och pepparkakorna redan uppätna. Andra föräldrar suckade avundsjukt när jag tog farväl av dagispersonalen och sa att jag tog med mig barnen hem. Det kändes gött såklart. Sen kavlade jag ut pepparkaksdegar och barnen tryckte grisar och dinosaurier (senaste forskningsrönen hävdar att det fanns en liten dino i stallet i Betlehem... har ni missat det?). Efter många timmars arbete stod även pepparkakshuset klart. Det blev ett i klassisk stil, dekorerat med non-stop. Äldsta sonen ville göra en buss som ifjol, men när det gäller jultraditioner är jag stenhård. Inte likadant "hus" två år i rad. Jag berättade för honom att när han är stor nog att göra ett hus själv får han bestämma utformningen. Han verkade acceptera detta. Hård men rättvis.