Historens vingslag

Idag har jag besökt Europaparlamentets äldsta byggnad här i Luxemburg. Den innehåller den första plenisalen som byggdes för att användas av parlamentet då sammarbetet ännu bestod av sex medlemsländer. Det var en stark upplevelse. Den fantastiska 60-tals designen var helt intakt och jag kunde se alla gubbar som jag sett på foton från EG:s tidiga epok framför mig. De sex ynka översättningsbåsen bakom minimala glasrutor syntes knappt där de smälte in i väggarna. Det var gott om plats för besökare uppe på läktarna. Salen kan inte användas idag då den är för liten. Den utgör ett historiskt monument men dess framtid är oviss.

Även i de ursprungliga medlemsstaterna, vilka grundade EG som ett fredsprojekt, har opinionen kring EU förändrats i takt med att generationen som minns kriget håller på att försvinna. Irland är fortfarande mot Lissabonfördraget. Det ska bli intressant att se vad som kommer att hända med EU framöver. Jag både hoppas och tror att både den gamla plenisalen och EU har en blomstrande tid med stora utvecklingsmöjligheter framför sig. Kanske har jag fel. Den som lever får se.