Vänner och champagne

Igår kväll var jag ute tillsammans med mina nyblivna vänner och drack champagne. Idag har jag tagit farväl av mina kollegor med en flaska champagne, den var jättegod. Som avskedspresent fick jag en roman av Eric-Emmanuel Schmitt och en särskild sorts choklad som ofta har förekommit på kontoret. Jag kommer att äta denna med stor andakt om jag någonsin vågar äta upp den. Dessutom har jag fått en stor väggkalender på vilken alla har skrivit sina namn vid sina födelsedagar. Kalendern ska jag hänga upp på mitt kontor i Malmö och när någon fyller år ska jag skicka ett e-mail. En av mina kollegor har sagt att hon kommer och hälsar på redan nästa år då hon har vägarna förbi Malmö.

Det jag inte riktigt tänkte på innan jag åkte hit var att jag skulle komma att träffa nya vänner. Förutom den professionella erfarenheten har jag ju skapat ett känslomässigt band med Luxemburg. Det är ju ofrånkomligt men naiv likt ett barn har jag inte insett det förrän idag. Jag har blivit bjuden på bröllop, folk vill komma till Sverige och hälsa på, jag har lust att åka tillbaka, kontaktuppgifter utbyts.

Imorgon åker jag till jobbet för sista gången. Det känns konstigt. Samtidigt längtar jag efter ett normalt liv i Malmö. Fast just precis i denna stund vill jag bara sitta här, i denna enorma byggnad med alla normala och onormala människor från när och fjärran och insupa atmosfären. Jag tror att det dröjer ganska länge innan jag får chansen att arbeta i en liknande miljö och idag ska jag suga på karamellen extra länge.